Lånade en bok av kusin, Dyngkåt och hur helig som helst.
Det är en självbiografi av Mia Skäringer. en bit i boken kom detta
"Jag är född i vågens tecken. Jag är sådan där människa som behöver balans. Hela livet har jag försökt och ändå ligger jag i fosterställning och dreglar i ena skålen, ändå släpar fortfarande ena skålen i marken som en gungbräda med bara en person på. Jag./../ jag har kanske fem riktiga vänner. Sedan har jag människor som står mig nära. på andra vis. Speciella vis. uttalade och outtalade. jag försöker att inte identifiera alla relationer i vänskap, kärlek, sex. De får vara som de vill. Vilket jävla flumsnack va! Nej jag knullar inte mina tjejkompisar, nej min man och jag har inget öppet förhållande. /.../ Jag har lätt för att älska människor. Lätt för att älska men svårt för ytliga bekantskaper. Jag viker alltid ut mig för mkt. Slänger av mig kläderna direkt. Pratar för mkt eller för lite. På eller av. Vill du ha mig eller inte? Ibland blir nakenfisen älskad ibland får hon lomma iväg med svansen mellan benen. Ibland men ganska sällan får jag en ny nära vän. En riktig kompis. Mingla. småprata. Hålla tillbaka. Det har jag aldrig kunnat. Stå snyggt i en bar med hög musik. Jag får skitont i ryggen, i fötterna, i hjärtat och inte vad någon säger. Ska jag lyssna till musiken eller människorna? Och isf vilken av alla människor? Alla pratar ju. Och vad får jag säga och inte? Hur mkt ska jag berätta om mig själv och hur mkt ska jag spara? Vet inte vad man ska göra om man inte pillrar varandra i naveln, om man inte pratar känslor. Om man inte känner. Jag blir rädd. Osäker. Fånig. Jag borde lära mig för jag vet att man inte kan pillra navel jämt. Inte gå med hjärtat i handen på krogen. Det blir rätt och irriterat till slut. Man kan ta på sig en jävligt snygg tröja och bara mingla. Prata jobb, hus och renovering. Prata människor. >>Åh titta där står hon oxå. Vad kul!<< Henne gillar jag inte alls egentligen men jag flinar upp mig och låtsaskramas, hoppas hon ser mina dyra Huntergummistövlar. Låtsasvara. Allt är lättuggat. Som överkokt pasta, bara att svälja. Låter jätteskönt för mitt hjärta som droppar ner på golvet. Jag ska fanimej köpa Hunterstövlar. >>Nej<< säger mina kompisar. >> Det är ju därför vi älskar dig, för att du är så känslig. Inte behöver du köpa Huntergummistövlar<< Känslomänniskor behöver inte Huntergummistövlar. >> Jo jag behöver Huntergummistövlar<< jag är trött på att alltid vara blöt om fötterna, osäker och sårbar. Trött på obalansen i mitt liv. Trött på alla fucking jävla känslor hit och dit. jag vill vila från mig själv. jag vill väga jämnt. Hur funkar Tretorn? Jag har ett par gröna. Vem kan jag fråga? Mina vänner fattar ingenting. De älskar mig som jag är. De köper stövlar på Överskottsbolaget, alla utom en. Hon kanske jag ska ringa. Henne ringer jag"
Det blev långt. Men när jag läste detta så ser jag mig själv. Hela jag står beskrivet där. Dåtida jag, nutida jag.
Kanske ska leta fram mina blåa stövlar från Coop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar