psykbryt på g?

Jag vet inte riktigt vad som håller på att hända med mig..
Håller jag på att få ett psykbryt? Håller jag att tappa allt?
Jag känner mig arg hela tiden. Snäser åt dom flesta. Min stubin är så kort att jag brinner för de minsta lilla.
Jag vill inte umgås med någon..Jag vill inte prata med någon..Jag vill ligga i min ..
soffa och läsa böcker. Jag borde inte träffa nån för jag är inte trevlig mot folk. Klarar knappt av min hund, när han piper vill jag bara stänga in honom i sovrummet så de blir tyst. Vad händer? Jag vill inte bli vänd inåt. Jag känner mig ensam men samtidigt vill jag vara ensam.
Everything feels pointless. What the hell am I gonna do about that? Just wait? I´m tierd of waiting all the f**ing time!!!

Nöjd

Idag har jag försökt vara huslig.
Jag och min mor var på äventyr. Vi drog på Expo, Buketten, Boom och avslutade våran dag med en lunch på Café Victoria.
Har städat och fixat halva dagen.. Kul att göra nåt kreativt. Köpa massvis med garn snart månne.
Imorgon börjar min praktik på Strokeavdelningen. Är ruggigt nervös..men nu får jag verkligen se om denna utbildning är något för mig.
Hade tänkt lägga upp en bild på dagens bestyr meen de funkade tyvärr inte.
Bättre lycka nästa gång.. Men min lgh blev iaf otroligt mkt hemtrevligare nu. Enorm skillnad.

Nu soffläge och nyinköpt te.

Rädslan sköljer över mig!!

Igår mådde jag riktigt bra. var inte överdrivet ledsen.
Jag drog och fikade med Elisabeth på schtan. Sedan drog jag en sväng till Peter. pratade halva natten. Jag kände att jag hade kommit till insikt att situationen är utom min kontroll och jag kan bara vänta. Kände att allt var frid och fröjd.
Sov enbart 4 timmar inatt. Vaknade med att magen värkte och mitt illamående var värre än någonsin. Tog en pepcid men de hjälpte inte. Låg i sängen och försökte läsa.
Jag känner mig inte alls lika stark och insiktsfull idag som jag gjorde igår. Kärlek ska inte vara jobbigt. Kärlek ska vara den självklara vägen. Det skall vara ett lätt beslut.
Idag är jag ledsen över att jag ens tog upp detta. Vill bara bryta ihop. Larry känner väl att nåt är fel för han lämnar mig inte för en sekund. Vad händer? Vart är jag på väg? Jag vill inte vara bitter på livet och kärleken.. Jag vill inte. Jag ska inte.
Varenda gång min telefon avger ett ljud tror jag att de är du. hoppas jag att de är du. Men de är de inte. Jag vill inte påverka dig men de är så ohyggligt svårt att inte skicka iväg ett sms och kolla hur du har de.. Jag vill ha dig i mina armar och säga att allt kommer att bli bra.. Men who am I kidding?? Just nu är väntan en enda lång tortyr.

Men jag är rädd
Rädd för beskedet.
Rädd för tomheten.

Ett huvud fyllt av tankar.

Man vet aldrig vart livet har tänkt arr föra en. Ibland rycks man bort från den person man helst av allt vill vara med.
Men samtidigt var de mitt eget val. Men jag visste inte att de skulle göra så ont..Jag hade gått och tänkt ett bra tag.. Vad är meningen med allt de här.
Det var "moments" då jag faktiskt var riktigt lycklig. Jag fick dela mina tankar med dig och delade med dig av dig. Men när man ger och ger och sällan får något tillbaka så blir man tom till slut. Ingen fyller på ens förråd med energi och kraft till att kunna ge lite till.

Jag var lycklig. Jag är kär. Men vad är egentligen kärlek?
Är de något man själv hittar på i ens eget huvud? Eller är de en längtan att få spendera sitt liv med ens bästa vän som man vet framkallar de bästa hos en. Som man vet att man tycker om så innerligt mkt och man trivs i dennes sällskap och de viktigaste...ett man gillar att umgås och hitta på saker tillsammans. Kan man ha "pirret" i magen hela livet? Jag tror inte de. Jag har inte kännt ett pirr i magen sen jag var 16. Men jag blir fortfarande kär och vill umgås med folk. En klok man sa till mig: Pirret i magen finns aldrig där av sig självt. Pirret i magen kommer då man själv framkallar de, då vet att man gör något som gör den andre enormt glad och lycklig. Men vad händer om man redan som nykär får pirret och detta försvinner då det nykära stadiet tar slut. Man vet att man älskar personen men inget pirr. Går man vidare ändå fast man vet att det är denna person jag skall leva med som jag vill leva med. Respekt och hänsyn. Mkt handlar om respekt och hänsyn.

Jag saknar morgonmyset.
Jag saknar msn-meddelandena på morgonen.
Jag saknar att inte träna med med dig
Jag saknar att inte kunna ringa och sms:a när jag känner för de.
Jag saknar dig.
Jag saknar DIG
DIG
..även om du är en nörd;)

vad händer nu då??

trött
hela tiden trött.
En trötthet som man inte kan sova bort.
Energin räcker som inte till för en heldag.
Min hjärna och hjärta vet varken ut eller in.
jag blir så trött.

så trött..
så trött..

min dag bara försvann.. like all the others.