Rädslan sköljer över mig!!

Igår mådde jag riktigt bra. var inte överdrivet ledsen.
Jag drog och fikade med Elisabeth på schtan. Sedan drog jag en sväng till Peter. pratade halva natten. Jag kände att jag hade kommit till insikt att situationen är utom min kontroll och jag kan bara vänta. Kände att allt var frid och fröjd.
Sov enbart 4 timmar inatt. Vaknade med att magen värkte och mitt illamående var värre än någonsin. Tog en pepcid men de hjälpte inte. Låg i sängen och försökte läsa.
Jag känner mig inte alls lika stark och insiktsfull idag som jag gjorde igår. Kärlek ska inte vara jobbigt. Kärlek ska vara den självklara vägen. Det skall vara ett lätt beslut.
Idag är jag ledsen över att jag ens tog upp detta. Vill bara bryta ihop. Larry känner väl att nåt är fel för han lämnar mig inte för en sekund. Vad händer? Vart är jag på väg? Jag vill inte vara bitter på livet och kärleken.. Jag vill inte. Jag ska inte.
Varenda gång min telefon avger ett ljud tror jag att de är du. hoppas jag att de är du. Men de är de inte. Jag vill inte påverka dig men de är så ohyggligt svårt att inte skicka iväg ett sms och kolla hur du har de.. Jag vill ha dig i mina armar och säga att allt kommer att bli bra.. Men who am I kidding?? Just nu är väntan en enda lång tortyr.

Men jag är rädd
Rädd för beskedet.
Rädd för tomheten.