Har varit med hund i helgen. Hugo har varit med mig och familjen i stugan. Han har sprungit och lekt och jag har saknat Larry så förbannat mkt. Ska ropa på Hugo men ropar Larry och inser att detta inte är mitt svarta djur. Inte min hårboll. För min hårboll finns i himlen och jag vill ha honom hos mig igen.
Så nu sitter jag på balkongen hemma utan hund och dricker mitt te så jag ska bli trött.
Vill sova nu eftersom morgondagen kommer mycket fortare då. En dag då Marcus kommer hem igen. Känns som han har varit borta i en månad men egentligen är det bara 8 dagar.
Blir nästan rädd för mig själv över att jag inte är trygg i att vara ensam, inte ens i 8 dagar. Hur snabbt man förlitar sig på den andres närhet och trygghet. Känner han likadant? Förmodligen inte. Han är ju grabb och inte rädd för mörkret på samma sätt som jag är! Eller?
Imorgon börjar en ny jobbvecka. Önskar mig snälla patienter och lagom med saker att göra. Jag har ingen ork just nu. jag är trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar