Den här dagen har på ett sett varit rätt bra eftersom jag har så gott som skrivit klart en av tre uppgifter. Nu har jag bara 1½ kvar. Har suttit inne mest hela dagen och skrivit. Lite synd nu när det har varit så fint väder..men nöden har ingen lag. Larry har nog haft rätt tråkigt han oxå.
Nu borde jag städa och åka med en nyckel till Henrik eftersom han ska rasta Larry imorgon.
Jag gruvar mig så mkt för den dagen som jag försökt förtränga, hatat, verkligen hatat är snart här. Han har lekfullheten kvar. Hans ögon lyser som en valps ögon när han får följa med överallt. Men hans kropp säger ifrån. Benen blir allt svagare, hans andning ytligare och han tycker att det är för varmt ute fast det inte ens är sommar än. Men jag vill inte. Jag vill inte ta steget till att boka en tid fast jag vet att jag borde. Han borde få somna in snart men jag vill inte. Ja jag är självisk men det är så förbannat svårt. Just nu önskar jag att Marcus vore hemma och berätta för mig att jag inte behöver vara rädd för att jag fattar ett dåligt beslut. Tankarna tar lätt över då man är ensam några dagar.
Nu ska jag sluta beklaga mig och faktiskt göra nåt ikväll.
1 kommentar:
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Det är så jobbigt att behöva ta ett sådant beslut, att behöva säga hej då till en vän man haft så länge och som alltid funnits där. Men även fast det är helt outhärdligt får du tänka på Larry, hur han kommer springa o hoppa mellan molnen sen istället utan att ha ont.
Skickar många kramar till dig o till Larry! <3 Linda
Skicka en kommentar